Imorgooon smälller deeeeet
Nu är det nära, nästan, nästan så att man kan ta på det. Jag förstår fortfarande ingenting och jag tuggade inte fradga på jobbet, vilket var tur, tror inte kunderna skulle tycka det var speciellt mysigt. På tal om mysigt, hade en vi ses igen fika med lite vänner. Lite spontant sådär, och mysigt såklart.
Tycker om känslan att inte veta vad som händer i övermorgon, dagen efter det och dagen efter det. Mina rutiner lämnar jag kvar och packar ned förväntan, spänning, glädje och Sebastian såklart.
Klunkar ner sista kvällen i Sverige med en öl och pratar strunt med Karolina. Ska också försöka förstå att jag sätter mig på ett plan imorgon.. är nog bäst att ställa klockan!
Serious shit man
Okej, så det är alltså fem dagar kvar sen sitter vi på planet mot KL (Kuala Lumpur, jag kör på förkortning jao)
och det är då två månader innan jag kliver av planet i Sverige igen. Nervös? Upprymd? Förväntansfull?
Pirr i magen så man knappt kan äta? NEEEEEEJ, det är helt jävla dött, när jag säger fem dagar så känner jag ingenting. Jag tar det mer som ett skämt, vadå? Vad händer då? Jag antar att jag kommer sitta i kassan på fredag, darra som ett asplöv och tugga fragda. Få nervösa sammanbrott och börja gråta lite här och var, en skvätt där och en annan skvätt där.
Ni på CG får ha förståelse! Så det är iaf här mina äventyr kommer att dokumenteras, det är här jag kommer sitta och ha mina återblickar, blunda och längta tillbaka.. Känna dofter av mat, höra stadsbrus och känna havsvatten i mitt ansikte.
Jag ska komma hem som en starkare människa med mer kunskap i bagaget, en fet jävla solbränna och förhoppningsvis vänner from all over the world.. Peace love and respect
ordlöst
Titta, känn och njut
Nämen godmorgon smartskaft
Idag gick jag in i en vägg,
det var massor med blod överallt och just nu ser jag ut som en kines med min intryckta näsa.
Nej, det var väl inte riktigt så det gick till.
Men in i en vägg gick jag, och jag kallar den för känslostorm-vakna-upp-ryck.
Jag har flygit omkring i en bubbla i tre månader och bara flytt ifrån verkligheten, allting har varit så enkelt.
But let's face it -ingenting är enkelt.
Och precis idag, när jag sitter på pendeltåget i Upplandsväsby, i väntan på att den ska ta mig till Uppsala så slår det till.
Jag har varit i Australien, och just då förstod jag vad det var jag verkligen lämnade när jag satte mig på flyget mot Sverige den 7 maj.
Jag saknar det verkligen,
jag saknar skitiga toaletter med hår i duschen och jag saknar kök med kryp i.
Jag saknar hostel rummen som doftar gud-vet-vad och alla underbara platser med så grymma människor i.
Rolleypolley, äppeljuice och korv
ta mig tillbaka
det var massor med blod överallt och just nu ser jag ut som en kines med min intryckta näsa.
Nej, det var väl inte riktigt så det gick till.
Men in i en vägg gick jag, och jag kallar den för känslostorm-vakna-upp-ryck.
Jag har flygit omkring i en bubbla i tre månader och bara flytt ifrån verkligheten, allting har varit så enkelt.
But let's face it -ingenting är enkelt.
Och precis idag, när jag sitter på pendeltåget i Upplandsväsby, i väntan på att den ska ta mig till Uppsala så slår det till.
Jag har varit i Australien, och just då förstod jag vad det var jag verkligen lämnade när jag satte mig på flyget mot Sverige den 7 maj.
Jag saknar det verkligen,
jag saknar skitiga toaletter med hår i duschen och jag saknar kök med kryp i.
Jag saknar hostel rummen som doftar gud-vet-vad och alla underbara platser med så grymma människor i.
Rolleypolley, äppeljuice och korv
ta mig tillbaka
