Idag gick jag in i en vägg,
det var massor med blod överallt och just nu ser jag ut som en kines med min intryckta näsa.

Nej, det var väl inte riktigt så det gick till.
Men in i en vägg gick jag, och jag kallar den för känslostorm-vakna-upp-ryck.

Jag har flygit omkring i en bubbla i tre månader och bara flytt ifrån verkligheten, allting har varit så enkelt.
But let's face it -ingenting är enkelt.
Och precis idag, när jag sitter på pendeltåget i Upplandsväsby, i väntan på att den ska ta mig till Uppsala så slår det till.
Jag har varit i Australien, och just då förstod jag vad det var jag verkligen lämnade när jag satte mig på flyget mot Sverige den 7 maj.

Jag saknar det verkligen,
jag saknar skitiga toaletter med hår i duschen och jag saknar kök med kryp i.
Jag saknar hostel rummen som doftar gud-vet-vad och alla underbara platser med så grymma människor i.

Rolleypolley, äppeljuice och korv
ta mig tillbaka