Du minns vad vi lova och det vi inte sa. Vinden tar tag i höstlöven och blåser oss in i vintermånaderna, vi skulle hålla om varandra i kylan. För mig skulle du alltid vara ljuset i mörkret, snön växer sig tätare och vi får svårt att andas.

Men du minns vad vi lova.

Din lukt gav mig trygghet och din famn för mig var hemma.
Vad var det vi inte sa?

Du är mitt allt
Mitt hopp
Ljud, lukt och smak
av praliner och sockerdricka
Är du mitt hem
Du är trygghet i att våga vara mig själv
Hjärtat dunkar
Och slår
Likt en trumma så dansar vi till musiken
Sammanflätade
Nära

Du ger mig lugn
Tills klockan ringer
Och du vaknar